Kärlek är något underbart och vackert men kan vara brutalt och dystert.
Jag har sett kärlek hos andra, jag har känt kärleken hos den man jag älskar. Jag förstår mig på kärlek för vad den betyder för mig! Jag har känt och vidrört den med hela min själ och mitt hjärta under ett år. Jag har kämpat och försökt ett helt år (!) för att den jag älskar ska se mig för den är och stanna hos mig fastän den jag är. Jag gjorde allt jag orkade just då men... Men det var inte tillräckligt.
Jag vet att han älskar mig men varför känns då kärleken så tungt i mitt bröst?
Varför?
Det är många frågor som far genom mitt huvud och jag kan inte stoppa dem. Det ända jag vet är att jag vill ha tillbaka honom. Det är det enda jag önskar. Att få hålla honom här i min famn och vara den han vill tillbringa sitt liv med. Men det går inte...
Han ville ge sig ut i den stora vida världen, det fanns ingen plats för mig utan bara om pengar och Au pair jobbet. Och jag gör självklart allt för honom, jag stöttar och hjälper honom tills jag är så nedbruten att jag bara gråter över hans namn.
Han kommer dock iväg och får göra det han vill. Jag är lycklig för hans skull men jag känner tomheten värka i mitt bröst. Den tomhet han lovade att fylla upp för mig.. Jag vet inte om han verkligen vet och förstår det han gjorde mot mig.. Men jag kan inte sluta älska honom när han säger att han älskar mig.
Alla gör sina misstag, även jag. Egentligen var ingenting så farligt. Det var bara jag som var svag och inte orkade tills slutet. Jag hoppas bara att han skulle ha det bra där på andra sidan Jorden. För detta är vad han ville, inte jag... Man ska självklart stötta varandra och inte hindra någon.. Men det gör ändå ont..
"Kärlek är vackert och kan klinga klart.
I vilket fall som helst ska man alltid stötta varandra.
I vått och torrt."
I vått och torrt."
Kommentera