Jag ska berätta lite om mig själv innan ni får veta vad jag tänker berätta. Om ni inte räknat ut det genom rubriken självklart xD
Jag är en toppelev som får väldigt bra omdömen av andra människor, både yngre, i min ålder, vuxna och äldre. Självklart är jag inte perfekt eller något liknande men jag gör alltid mitt bästa och försöker ha ett leende på läpparna genom allt. Men nu får det vara nog. Jag klarar inte det längre.
Men historien slutar inte där.
Den har bara börjat...
Jag lever väldigt ofta i min egna lilla bubbla och ja, jag har accepterat det men det beror på mitt liv och mitt kämpande genom alla åren. Men min bubbla håller inte från att inte visa att jag mår dåligt.
Ändå på något magiskt vis ser ingen det. Jag kan pratiskt taget stirra dem rakt i ögonen och visa med hela kroppen att jag mår dåligt men ingen ser det. Och vad beror det på?
Jag kan INTE vara så bra på att hålla tillbaka mina känslor + jag ser väldigt enkelt när andra mår dåligt och faktiskt frågar dem ett enkelt "Hur mår du?". Men jag får aldrig tillbaka ett. Aldrig någonsin.
Så nu börjar mina tankar gå igång. Vad beror detta på?
Jag menar, det måste ju finnas en anledning?
Eller är det bara jag som är väldigt, väldigt speciell?
Nej, jag är inte tillräckligt speciell för att vara den enda som ser psykisk ohälsa och jag gjorde en liten undersökning med mig själv. Jag gick enkelt förbi människor i min skola, lyssnade lite efter de här små psykiska ohälsan, såg i deras ansikten och hur de betedde sig. Jomen... Här finns ett mönster!
Svenskar över lag är människor som inte öppnar sig inför andra eller vill ha med psykisk ohälsa att göra. I alla fall där jag bor. Alla tar verkligen avstånd från personer som mår psykiskt dåligt för de vill inte komma i kontakt med det. De kommer antingen komma för nära personen i fråga eller för att människor i allmänhet är rädda för psykisk ohälsa och vill inte att det ska hända dem.
Men vet ni vad? Det händer inget med er för att ni finns bredvid er bästa kompis och lyssnar på hen!
Jag lovar!
Jag har lyssnat på hundratals människor och jag mår inte dåligt för att de gör det. Istället ger jag dem en gnutta av mitt leende så kan de fortsätta på sin väg. Jag tänker inte bära dem!
Men människor, se er omkring och ta till er! Psyksik ohälsa kommer till oss andra och vi ska hjälpa andra. Inte ta avstånd från det. Vi kan bli modigare och starkare av det.
Frozen; okänd
Kommentera